“Du ser ju ut som en kille!”*

Alla har vi rätt att bära våra muskler med stolthet.

Jag har tidigare berört det här med att tjejer lyfter. På dryga tjugo år har mer hänt inom vår värld av vikter och magnesium än ute i det “verkliga” samhället. Från att ha varit förvisade till aerobicpass har tjejer på ett naturligt sätt tagit klivet in bland vikterna. Mycket tack vare styrkesport och crossfit, som öppnat dessa dörrar. Men, också för att pionjärer så som exempelvis Carina Isaksson har gjort det acceptabelt för tjejer att packa på sig muskler. Allt det där är givetvis bara att applådera.

Men, på andra aspekter av denna utveckling sitter samhället fortfarande hopplöst fast. Vi som är mitt uppe i allt det här är nog ganska bra på att acceptera våra medlyftande systrar. Vi ser på deras slit med jämlika ögon. Tyvärr gäller inte detsamma för den breda massan. Hur många gånger har man inte fått höra “Alltså…hon är ju snygg och så. Men, hon har ju för mycket muskler! Det är äckligt! Hon ser ju ut som en kille!‌ “. Hela argumentet, om man nu ens kan kalla det för ett sådant, är så märkligt att det knappt går att bemöta. För en stark tjej möts ju av beundran. Säg att en kvinna knäböjer något riktigt tungt, inte tusan utbrister samma person som i exemplet ovan att “Alltså…hon är ju duktig och så. Men, hon är FÖR stark! Som en kille!‌ “. Nej. Att vara stark möts istället enkom av beundran.

Det sjuka blir således att allt handlar om utseende, som så mycket annat i samhället. Inte ens när man utövar det man älskar allra mest, ska man få vara ifred. Tjejer får således vara starka, men det ska inte synas. För då “ser man ut som en kille”‌ . Det omvända gäller ju, märkligt nog, inte män som råkar ha lite muskler. Få personer tittar på en sådan kille och utbrister “Alltså. Du ser ju ut som en tjej! Du har ju inga muskler!‌ “. Det är väl synnerligen på tiden att vi ser till att ta tag i det här problemet? Och nej, det kanske kan upplevas som om vi inte har något större problem med det här. Vi som redan är invigda i att muskler är till för alla, alltså. Som om jag försöker slå in vidöppna dörrar. Men, tänk efter lite… alla dom andra då? Dom som fäller de här mindre begåvade kommentarerna? Dom som tycker att kvinnor bara får se ut på ett visst sätt?

Vad händer med en ung, kanske något osäker, tjej som får höra att hon ska akta sig för att träna mer, för “annars kommer hon se ut som Arnold”‌ ? Följt av några skrockanden och menande blickar. Kommer det att sporra henne till att träna ännu mer, och fullständigt skita i vad folk säger och tycker? Kanske. I den bästa av världar skulle denna dam be de som förbehåller sig rätten att döma henne, enkom beroende på utseendet, att förpassa sig till ett varmare ställe, så långt söderut man kan komma. Men, mer troligt, kommer det här att sätta käppar i hjulet för henne. Kanske falnar lågan för lyftandet helt, för att aldrig tändas igen. Och det är här jag menar att vi alla måste hjälpas åt. Vi måste förändra stenåldersåsikten att kraft, muskler och styrka är något reserverat för det manliga könet. Vi är ju så mycket bättre än så, inte sant?

Så. Kan vi inte alla bara enas om att sträva mot en sak? Nämligen det att hjälpa folk som säger “muskler som en kille”‌ att inse hur fel dom har när dom säger sådana dumheter. För muskler är inte något enkom reserverat för män. Det kvittar faktiskt något alldeles oerhört om man råkar vara en han, en hon eller till och med en hen. Muskler får man genom hårt slit. Och genom det slitet har man ta mig tusan förtjänat rätten att vara stolt över sin kropp. Med eller utan muskler, ska givetvis tilläggas. Men, då ska ingen inskränkt tok komma och försöka ta det ifrån någon, genom att säga att man ser ut på fel sätt. Muskler och styrka är till för alla! Det är inte något fult, tvärtom! Muskler är troféer som vi alla ska få bära med den rakaste rygg. Med stolthet och högt huvud!

Mer rörelseglädje (och mindre stenåldersåsikter) åt folket!

*Ingår i serien “Best of Avindells” – vilket är en återpublicering av tidigare utgivna krönikor.