strongwoman crossfit träningskläder iamherculeswoman

Att träna med stenar

Ibland känns det som vi komplicerar saker för mycket. Måste man ta sig till ett gym för att träna? Måste man ha den nyaste utrustningen, svindyra kettlebells eller viktväst för hemmaträning?
Varför inte gå tillbaka ett steg, se dig om i din omgivning, vad finns det du kan lyfta, släpa och/eller dra där?
Stenar är ju ett exempel och troligtvis det äldsta, och mest naturliga, sättet att mäta sin styrka på. Och det finns få saker du inte kan träna med en sten, om ens något!
Genom historien har stenlyft varit djup rotad i olika kulturer där det ska bevisas om både styrka, kondition och duglighet.

Nedan kommer vi guida dig genom några exempel på historiska stenlyft, även om arvet går mycket längre tillbaka än så.

Antikens Grekland

Vår historia börjar i antikens Grekland närmare bestämt på 600-talet f.Kr, under samma era som antikens mest kände brottare Milo, från Croton, levde.
Bybon som också var brottare och styrkelyftare från Croton lyckades att lyfta nedan sten över sitt huvud. I stenen är två skåror uthuggna, som bildar ett handtag, så att stenen kunde användas som en hantel. Stenen väger imponerande 143,5 kg.
Inristat på stenen står det: “Bybon, son till Phola lyfte mig över huvudet”.

Historikern E. Norman Gardinier hävdar dock att man borde översätta dåtidens ord ”lyfte” till ”kastade”. Bedriften blir dock inte mindre imponerande för det.
Stenen finns idag utställd på Arkeologiska Museet i Olympia.

Island

På Island vid stranden Djúpalónssandur användes 4 olika stenar för att mäta en persons styrka. Detta var även ett sätt att avgöra om du fick börja jobba som fiskare och hur stor kvot av fiskefångsten du i så fall skulle få:

  • Amlóði (oanvändbar) 23 kg
  • Hálfdrættingur (vekling) 54 kg
  • Hálfsterkur (halvstark) 100 kg
  • Fullsterkur (full styrka) 154 kg

Ett minimumkrav för att få börja jobba som fiskare var att du kunde lyfta Hálfdrættingur över din midja, kunde du inte det fick du helt enkelt stanna kvar på land.
För att få full ranson av fisket, och för att klassas som stark, var du alltså tvungen att kunna lyfta en sten vägandes 154 kg över din midja.
Detta påvisar vilken stor grundstyrka människor hade förr.

De fyra stenarna på Island

På Island hittar vi även den berömda Húsafell stenen. Den som först bar Húsafell stenen var pigan Guðný Snorradóttir som var ute och vaktade gårdens får när några män kom och försökte stjäla fåren. Hon slogs för livet för sina djur, men gav upp när männen visade sina vapen. Männen blev dock så imponerade av Guðný att de utmanade henne. Kunde hon lyfta en tung sten och gå med den runt några av fåren så skulle hon få behålla dem och männen skulle ge sig av. Sagt och gjort, hon lyfte stenen och gick med den, männen gav sig av och legenden om Húsafell stenen var född.

Sandra Bradley och Liefia Ingalls lyfter den 186 kg tunga Husafell Stenen

Malaysia

I gränslandet mellan mytologi och verklighet hamnar vi härnäst i Malaysia och berättelsen om slaven Badang och den berömda Singapore stenen.

Enligt legenden så fick Badang sin styrka av en demon. Idag skulle vi nog säga att han hade bra gener.
Tack vare sin styrka kunde Badang börja turnera och tillslut livnära sig som ”strongman”. Han blev känd runt hela Indonesien och till slut blev han inbjuden till kungen av Kalinga (En del av Indien på den tiden) för att tävla mot en av kungens starkaste män, Nadi Bijaya.
De tävlade i flera olika styrke- och brottningsevent men alla event slutade lika mellan de två kombattanterna.

För att kora en vinnare behövde de lyfta en stor sten som stod utanför arenan. Nadi Bijaya lyfte upp stenen till sina knän medan Badang lyckades lyfta stenen över sitt huvud och vann därmed utmaningen.

Stenen som Badang lyfte stod länge vid mynningen till Singapore floden men när britterna skulle vidga flodmynningen 1843 råkade de olyckligtvis spränga stenen i bitar.
Den bit av stenen som finns kvar än idag, vägandes 80 kg, kan ses på National Museum of Singapore.

Den berömda Singapore-stenen

Japan

I Japan finns så kallade ”Chikaraishi”, styrkestenar. Dessa stenar kan ses runt om i hela Japan och då oftast i Shinto-tempel. Stenarna finns I olika storlekar och former och användes i allt från träning till tävling. Det fanns flera olika tävlingsmoment;

  • Ishizashi (stenlyft) Den enklaste form av stenlyft, stenen ska lyftas över huvudet, när du fått upp stenen till brösthöjd är det ok att byta grepp på stenen. Startvikt på stenen är 70kg.
  • Ishikatsugi (sten till axel) Sten ska lyftas upp på din axel, vid tyngre stenar var det acceptabelt att linda stenen med rep, stenar upp till 240 kg var vanligt förekommande.
  • Ishihakobi (stone carrying) Den som bar den tyngsta stenen längst sträcka vann.

De flesta stenar har en inskription av de som lyckats med bedriften att lyfta just den stenen. Den äldsta inskriptionen är daterad till 1664 dock är denna typ av träning daterad ända bak 600-talet f.Kr.

I Japan har man hittat mer än 14 000 styrkestenar.

Chikaraishi

Baskien

I Baskien tävlas det fortfarande flitigt i sporten Harri-jasotzaileak. Fritt översatt blir det stenlyftare. Stenarna finns i fyra olika former och det går enkelt ut på att lyfta upp en så tung sten som möjligt på axeln.
Förr mättes alltid stenen i måttet arroba (12,5 kg) medans man idag vanligtvis använder kg som mått.

  • Zilindroa (cylinder) 8, 9 och 10 arroba (100, 112.5, 125 kg)
  • Laukizuzena (rektangulär) 10 och 17 arroba (125-212.5 kg)
  • Kuboa (kub) 10 och 17 arroba (125-212.5 kg)
  • Biribila (rund), 9 eller 10 arroba (112.5 eller 125 kg)

Reglerna är ganska enkla, stenen ska lyftas upp på axeln. Man tävlar person mot person ståendes mot varandra och när du är klar med ditt lyft får motståndaren börja med sitt. Varje enskilt lyft har en tidsgräns och den som lyft stenen flest gånger på den förbestämda tiden vinner.

Till vänster ses Damasa Agirregabiria lyfta en 8 arro sten

Skottland

Skottland kräver nog ett alldeles eget reportage. Där hittar du allt från de berömda Dinnie-stenarna, som vi tidigare skrivet ett reportage om, till den berömda Inver-stenen.

Här får du följa strongwoman Chloe Brennan på delar av en Scotland Stone Lifting-tour. Du hittar karta till samtliga stenar här.

Dinnie-stenarna väger totalt 332,49 kg

Sverige

Även Sverige har en historia om stenlyftning, i varje socken fanns det förr alltid minst en så kallad drängasten. Dessa stenar vägde runt 120 kg och hade en väldigt stor social betydelse i det gamla svenska bondesamhället. För att räknas som en riktig man förväntades det att man kunde lyfta en drängasten minst till midjehöjd och helst till brösthöjd.

Skulle en ny dräng anställas på så var det inte ovanligt att han fick lyfta en drängasten som anställningsprov. Misslyckades man med att lyfta stenen så fick man inte jobbet. Klarade man att lyfta den högt och till och med gå med den så kunde man få högre lön.

Drängastenarna kallades ibland också giftasstenar eftersom man på vissa håll i landet inte ansåg att en man var värdig att få gifta sig förrän han lyft stenen. Man var alltså tvungen att klara lyftet för att få tillstånd att fria till sin käresta.

Med tanke på hur stort bondesamhället faktiskt var i Sverige och hur pass bra dokumentation det finns om stenar runt om i världen,  så är det märkligt att det inte finns mer dokumenterat om drängastenarna och dess historier i Sverige.

Karrastenen i Höör väger 136 kg

Nutida stenlyft

De mest omtalade stenarna som lyfts flitigt än idag är de så kallade Atlas-stenarna. De flesta strongwoman/strongman-tävlingar i dag har dessa som en gren, oftast som en rafflande avslutning i en kamp mot varandra. Atlas var en av titanerna i den grekiska mytologin, han ledde titanernas kamp mot de nya gudarna på Olympen. Efter nederlaget bestraffades han med uppgiften att bära himlen på sina axlar, Atlas blev sedermera även förvandlad till en sten, därav Atlas-sten.

Strongwoman Donna Moore har det nuvarande världsrekordet för kvinnor på 171 kg.

Varför är träning med stenar så djupt rotad i kulturen?

För det första finns det stenar nästan överallt vilken gör det enkelt. Det är lite som att springa – du behöver bara ett par ben. För det andra så var man förr i tiden tvungen att vara stark, hade du inte styrkan kunde det få fatala konsekvenser. Ju starkare du blev desto ”enklare” blev livet.
Man kan lätt tro att det bara var män som ägnade sig åt att träna och tävla med att lyfta stenar men det är en uppfattning som är helt felaktig, faktum är att även kvinnor i nästa samtliga ovan nämnda kulturer ägnat sig åt stenlyftning sedan urminnes tider.

Så nästa gång du är ute på din powerwalk eller löprunda – titta, hitta och lyft stenarna längs din väg. Någon kanske du kan lyfta upp i famnen och gör knäböj med, en annan kanske du kan pressa över huvudet eller rent av försöka dig på en overhead squat med? Eller varför inte bara försöka lyfta en så tung sten som möjligt!
Promenaderna kommer garantera bli roligare och med det kommer du kanske även ta din träning ett steg framåt.

 Dr Jan Todd har tillsammans med Rogue gjort ett par fantastiska dokumentärer om stenlyftning som är väl värda att se.
Den första delen, om Baskien hittar du här, den andra delen om Skottland här och den tredje delen om Island här.

strongwoman crossfit träningskläder iamherculeswoman

Redaktionen

It´s not a brand – It´s a statement!

Det senaste

Stanna inte här!

Mer att läsa

Som den ljuvaste musik*

Hur rätt musik, vid rätt tillfälle, kan ta din träning till nya höjder. Åtminstone i teorin. Musik. En sådan fantastisk sak. Att sammansatta ljud
Sebastian Avindell krönikör [her]cules iamherculeswoman

Svett, stål och magnesium*

I gymmet är alla välkomna. Jag vet inte hur du känner men jag älskar allt som har med ett gym att göra. Slammer av
Sebastian Avindell krönikör [her]cules iamherculeswoman

När livet går för fort*

Vi får bara åka på livets motorväg en gång. Och då är det jäkligt dumt att ständigt öka farten så att vi till slut
Sebastian Avindell krönikör [her]cules iamherculeswoman

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?